onsdag 12 oktober 2016

Nu börjar en ny resa

För ett par veckor sedan tog jag upp med pappa att jag tycker att han ska sälja Torpet. Jag trodde att han skulle bli besviken. Han har alltid, under alla år, sagt att "självklart tar Pia Torpet" etc. Men jag började redan i höstas fundera i andra banor. Ville jag köpa det av honom eller ville jag att han ska sälja.

Jag har funderat mkt fram o åter. Vägt för- o nackdelar med de olika alternativen o nu har jag landat. Mina huvudargument till en försäljning har varit att jag inte vill ha två våningar. Jag blir inte yngre o en trappa inomhus innebär att jag måste fixa att gå upp o ner i många år framöver.

Huset känns för stort för mig. Ja, jag behöver inte 85 kvm. När jag är där ensam så lever jag mest på bottenvåningen med 1 r.o.k.

Jag saknar närmare kontakt med grannar. Jag behöver inte se mina grannar men jag vill gärna bo längs med samma väg som dom. Idag får man vika av från vägen för att komma till mig o det gör mig lite mer isolerad samt att jag saknar den dagliga kontakten som bara en vinkning kan innebära.

Jag vill ha ngt som är fixt o färdigt. Jag är en trädgårdsmänniska. Renovering är inte min grej. Torpet behöver en rejäl renovering o uppgradering till Torpet 2.0 😊. Jag tror att det skulle kunna bli jättefint... men det är inte för mig. Jag vill ha ngt som är färdigt redan.

Så nu börjar en ny resa för mig. Vi har bestämt att sälja till våren. Jag vill inte ha så mkt möbler med från huset men däremot en del trädgårdsredskap. O mitt odlande då? Jo, det kommer att finnas där även under nästa år men i kraftigt decimerad omfattning i väntan på ngt nytt ställe. Men jag vill inte ha en kolonilott med/utan stuga. Jag vill lämna stan o åka till landet - det är mer jag 😊.

Känns det tungt? Svår fråga. Mamma köpte Torpet 1985 o jag har varit där varje år sen dess. Visst känns det lite konstigt men jag står fast vid mitt beslut och vacklar inte. Ska jag avveckla det här så är det rätt tid att göra det nu 💗 /pia